Dammån 2008

Dammån 2008


Året 2008 var det då dags förr att besöka Dammån, storöringens hemmaplan. Det var i alla fall vad vi hade hört på förhand att i Dammån skulle man har chans att komma i kontakt med öringar på flera kg.

När vi efter ca 100 mils bilfärd möttes av en skylt med Dammån ”Storöringens hemvist” så förstod man direkt att det verkligen är öringen som är Dammåns stolthet.

Vi har under våra resor aldrig fått någon riktig storöring de har legat på några hg och det har nästan alltid handlat om harrfiske. Jag gillar verkligen harr som sportfisk så inget ont om denna art men öringen är så omtalad fisk som finns i stort sett i hela världen som de flesta sportfiskare kan ha en form av koppling till vilket gör att man verkligen skulle vilja ha en storöring på sin meritlista.

Första dagen stannade vi till vid en bro där det var ett fint strömparti med mycket potentiella ståndplatser för grov fisk. Insektslivet var dock sparsamt på ytan så vi körde nymffiske, vilket visade sig vara effektivt då vi snabbt drog ett antal fina harrar. De flesta fångades på den så pålitliga ”haröra”. Jag minns att det var fruktansvärt varmt de första dagarna där uppe så att få komma ut i vadarna på lite djupare vatten och bara doppa skallen i vattnet kändes väldigt behagligt. Dock tror jag att de varma vädret hade en viss inverkan på fisket då gick lite trögt under dessa dagarna och vattenståndet var dessutom ganska lågt.

Dock skulle de visa sig senare under veckan att vi skulle hitta ett riktigt drömställe.


Fin Öring från Dammån

Vi beslutade oss för på tredje dagen tror jag att vandra ner till en sträcka av dammån som var ganska lång med mycket bra platser att fiska på. Efter ett par kilometers vandring i ganska tuff terräng så når vi fram. Vattnet var lågt här också men ser ut att kunna finnas en del fisk längs denna sträcka. Jag vandrar uppåt längs ån och hittar en liten ö mitt nedanför en mindre fors. Pga det låga vattenståndet är det fullt möjligt att ta sig ut där så jag gör ett försök. Nedanför forsen rinner en fin liten nacke där strömmen snabbt svänger och går ner för en mindre fors till. Jag ser ingen aktivitet i ytan så jag drar på en ”haröra” (ett måste i alla flugfiskares askar) och slänger ut. Nymfen får åka med strömmen precis brevid den fina nacken och nästan direkt drar det till i spöet. Snabbt mothugg och resans hittils största harr är landad på drygt halvkilot. Efter en timmas fiskande på denna nacken så har jag säkert fått en 5-6 st harrar av fin storlek, så jag ropar dit mina fiskekompanjoner (min trogne fiskekompis Far och kusinen Micke) att de skall ta sig över hit då de haft mindre lycka längre ner på sträckan. Även de har fin lycka med nymffiske längs med nacken. Vi stannar kvar i ett par timmar på detta stället men i drygt en timme är det något större som vakat precis ovanför den andra strömmen men vi har inte nått ut med våra kast till detta vak. Dagen därpå återkommer vi till samma sträcka, vädret är precis lika varmt som tidigare och fisket lika bra med. Fortfarande är den stora fisken ute och äter insekter i ytan. Dock var det svårt att bedöma vad den åt då vi sjölva knappt såg en ända insekt i ytan. Jag besluta mig för att jag skall ha denna fisken. Så jag smyger mig ut i vattnet och kommer upp bakom forsen och kör lite klassiskt uppströms torrflugefiske. Dock ratas i stors sett varenda fluga jag har i asken.

Till slut efter att jag nästan gett upp hoppet knyter jag på en liten ”Red Tag” storlek 18! Direkt så tar fisken min fluga, snabbt mothugg och fisken är krokad. Jag känner direkt att detta är något större, efter ett par rusningar och vilt kämpande så börjar fisken och tröttna. Jag skall greppa håven som jag tror att jag har bakom ryggen, men där är det tomt, jag slänger en snabb blick ner i forsen och där far min håv iväg. Då får jag ta mig in i till land och med hjälp av min far så lyckas vi att håva in mitt livs största öring och kanske vackraste fisk någonsin. Öringen ligger på kilot och är vacker gul och svart och röd prickig. Otroligt fina fiskar.

Efter detta känner jag mig ganska så nöjd med resan blir några harrar till under resterande dagar men de jag kommer minnas mest är öringen kanske ingen jätteöring men för mig var det en väldigt stor fisk och så har jag då äntligen fått fånga min första stora öring. Förmodligen har jag också gjort någon lycklig också längre ner i strömmen som kanske fått tag i min fina trähåv eller så far den kanske än idag runt i Dammån förbi de riktigt stora öringarna som lurar där.

Skitfiske!

Annonser

2 reaktioner till “Dammån 2008”

  1. Trevlig berättelse men ska då fånga storöringen som är på lekvandring och inte äter är det stora streamers eller tubflugor som gäller 😉

    Gilla

  2. Bra berättelse tycker jag, har själv fiskat i Dammån 2004. Har både haft bra och mindre bra resor dit upp. Men jag kan hålla med det andra inlägget, det är stora streamers eller en dubbelkrokad öring/lax fluga som gäller. Ska åka dit upp om en vecka och hoppas på ett bra fiske. Thight lines på er.

    Skitfiske

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s